Våra dumma vänner i naturen

Tänk om jag hade en liten, liten apa.
Ja, så börjar ju en kär barnsång. Jag ska villigt erkänna att jag har sjungit den både en, två och kanske fler gånger för barnen när de var små. Jahahaa, som vi skrattade! Men allt är ju inte bara lek och skoj.
Petra har ställt frågan om det här med att sjunga om djur för barnen verkligen är så bra.
Jättebra fråga, Petra! Låt oss tänka efter lite och ta "apan" som exempel.
För, tänk om jag verkligen hade en liten, liten apa? Var skulle den bo? Vad skulle den äta? Vad händer när den växer upp och blir könsmogen? Måste jag skaffa en apa till då? Och hur många apor kan detta komma att sluta med, en hel flock? Usch, jag vill inte ens tänka på det!
Tankarna går osökt till Richard Adams och hans kaniner i boken "Den Långa Flykten" - de gasas ju ihjäl i början på boken, flera av dem. Är det så vi ska ha det?
Nej, jag tror som du, Petra, att det är bättre om barnen får lära sig att sjunga om djuren som det de är till för: mat, kläder och underhållning.

Vi eldar under fötterna på våran gamla gås
Den hoppar runt och gör så fina bukter
Sen trycker vi den full med bröd och steker den i sås
Av näbb och fjädrar gör vi klädprodukter

Vi hörs, gullegrisar!

/B

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0